Idag är en dag då mina tankar går till alla dem som lämnat oss alldeles för tidigt. Även om åren gått, så är det fortfarande väldigt svårt att förstå. Jag tänker på er ofta & ibland extra mycket. Idag är en sån dag, då jag tänker extra mycket.
Farmor: Du lämnade oss 2010, alldeles för tidigt. Sjukdomen åt upp dig, men du slutade egentligen aldrig kämpa förrän den dagen doktorn sa att det inte fanns mer att göra. Du var sjuk länge, men under vissa perioder var du den gladaste människan på jorden. Jag önskar att jag & fler med mig hade den livsglädjen som du hade ända in till slutet.
Jag minns mitt sista farväl av dig. Jag minns att jag knappt vågade krama dig för att cancern hade gjort dig så otroligt svag. Jag minns hur du med alla krafter du hade kvar, kramade om mig hårt & länge. Jag minns hur jag försökte vara stark, men också att det var svårt. Jag minns morgonen när mamma ringde på dörren & talade om att du lämnat oss. Jag minns alla dessa saker som om dem vore igår.
Morfar: Du lämnade oss hastigt en kväll för 15 år sedan. Jag önskar att jag hade fått några fler år tillsammans med dig. Jag önskar att vi hade delat fler fina minnen, för det gör ont i mig att jag ibland inte riktigt kan svara på vem du var, förutom att du var min älskade morfar såklart. Dock minns jag att i din & mormors sommarstuga fanns det en frysbox ute i boden som du alltid fyllde med glass. Glass som vi gillade. Du hade svårt & säga nej till mig & min bror & ofta blev det fler än 1 glass när vi hälsade på, vilket gjorde mormor arg, men du bara skrattade.
Jag minns när vi hoppade i era sängar & du sa: Cajsa du som är större än din bror borde väl veta att man inte hoppar i sängarna.
Saknar er enormt & önskar att ni fanns kvar i mitt liv.
Försöker göra er stolta varje dag.
Hoppas änglarna tar extra bra hand om er tills jag finns vid er sida igen ♥ ♥ ♥
Hej gumman, så fint skrivet, det skulle farmor och morfar också tycka/Kram
SvaraRadera