Under dagen kom allt tillbaka + att det började svullna igen i halsen & klia nå fruktansvärt i halsen. Så det var bara att bege sig upp till Sandbyhov igen. Fick där en ny kortison shot & en adrenalin spruta.
Vårdcentraler har inte öppet så länge så efter att ha legat där några timmar utan att det gått över, blev jag skickad till akuten.
Där gick det fort att få komma in, då det gäller andningen.
Sjuksköterskorna satte en kanyl i armen. Ni som känner mig vet hur mycket jag hatar nålar, så självklart började tårarna rinna.
Under tiden medan jag låg där fick jag en till adrenalin spruta, en kortison shot, lite antibiotika & en tavegyl.
Var även tvungen att ringa någonstans för att få lite mat & andra kläder, tack Johanna & Dick för att ni kom upp med det. Tänkte mycket på när jag låg där hur utlämnad man egentligen är. Hade detta hänt i Arboga hade mamma eller pappa varit det självklara valet att ringa, men när dem inte finns nära känner man sig ensamast i världen i dem här lägena.
Natten spenderades hemma hos Mimmi, för att läkarna rådde till att inte vara ensam.
Gårdagen spenderades med en hel del vila, vilket var behövligt, då kroppen var alldeles slut. Fick två badnymfar på besök;
Somnade tidigt igår efter att ha varit med bytt till vinterdäck. Blir hemma från jobbet idag också, men hoppas att allt ska vara som vanligt imorgon.
Ska nu försöka få i mig lite frukost & en efterlängtad kopp med kaffe.
Måste bara flika in med hur den svenska sjukvården egentligen är. Tur att man är ung & klar i huvudet när man åker dit, för annars hade man inte klarat av det speciellt bra.
