Mysig höst torsdag ♥

Veckorna rusar fram. Det är helt otroligt hur fort tiden går. Det är endast 53 dagar kvar till julafton. 61 dagar till nyårsafton. 68 dagar tills jag ska fylla 27 år.
Ja man kan hålla på sådär i en hel evighet att räkna dagar. Men vad får man ut av det då? Bara mer stress, stress & åter stress. Vilka ska jag hinna hälsa på under julledigheten, vad ska jag köpa för julklappar, ska jag vara hos mamma eller pappa på julafton, vad ska hända på nyårsafton, hur ska jag fira min födelsedag? Högtider är väldigt väldigt mysiga & jag har alltid älskat julen. Snön som ligger vit (om allt blir som det brukar), mysig julaftonsfrukost, Kalle Anka på tv (som enligt pappa absolut bara får ses 1 gång per år), paketöppning & framförallt gemenskap.
Men sedan jag flyttade till Norrköping har julen blivit annorlunda, den har blivit ett stressmoment. Jag säger absolut inte att jag inte tycker om julen för det, men lugnet som förr infann sig, finns inte längre. Jag ska resa till Arboga, jag ska välja om jag ska fira julen hos mamma eller pappa, jag ska hinna hälsa på så många som möjligt & så ska det ätas mat tills man kräks nästan.
Jaja, jag har ju hela 53 dagar kvar att se fram emot denna julkaos.

Det är en mysig höst torsdag idag & jag väntar finbesök från Örebro. Helené & lilla Philip ska komma på besök. Blir mysigt, var alldeles för längesen jag såg dem nu & den lilla killen jag träffade i somras, lär ha vuxit en del. 

Ska även få massage idag. Som jag har längtat efter det. Ska bli så skönt & avslappnande. 

Iphone 5s

Då ska även jag bli en del av Iphone familjen. Var dags att skaffa nytt abonnemang & den här gången vågade jag mig på en Iphone 5s.
Kommer bli spännande, men nog ska jag fixa det också (vilka i lands problem man har).

27

Nästa gång jag fyller år, ska jag fylla 27. Om jag har åldersnoja? Nej verkligen inte.
Genom alla år jag levt, har jag gjort misstag, roliga saker, tagit stora steg i livet & jag har lärt mig något utav allt detta.
3 år kvar till 30.
Jag har alltid haft planer på vad jag skulle hinna med innan jag fyller 30. Vissa saker har jag hunnit med att pricka av, andra saker har inte blivit som planerat.
Men vem kan planera hela sitt liv i förväg?
Jag har upplevt många saker, bra som dåliga som inte fanns med i planeringen och jag har lärt mig av dem.

Så nej absolut ingen åldersnoja. Man är inte äldre än vad man gör sig.

Vad var det då jag önskade att jag skulle hinna med?
Villa, volvo, vovve, barn?
Nja inte riktigt. Självklart finns det en längtan efter barn. Jag vill också bli mamma, naturligtvis, men inte med vem som helst & till vilket pris som helst.
Volvo? Nja jag föredrar Saab.
Vovve? Finns redan en fantastisk liten Maja i mitt liv.

Och så var det då villa. Jag drömmer om ett stort rött hus, med stor glasveranda.

Ähh allt det där är bara drömmar, förhoppningar & tankar.
Varför inte bara stanna upp i nuet & vara nöjd med det man faktiskt har?
Jag är nöjd & jag tänker njuta av det ett bra tag till.

Drömmar ♥

Ibland drömmer jag mig bort. Inte jätte långt bort. Men bort från lägenheten. Bort från stadens alla ljud & ljus. I drömmen förverkligar jag min önskan, min önskan om ett gammalt torp. Ett mysigt hem. Jag drömmer om en tänd brasa på kvällen, romantiska vintage tapeter, nyrenoverat badrum med golvvärme, badkar & dusch, nyrenoverat stort kök, där jag kan laga goda middagar & baka goda kakor & ha stora bjudningar.

Men så mitt i drömmen vaknar jag. Tittar mig omkring på mina vit/grå väggar, mitt sunkiga badrum & halvtaskiga kök. Men mitt i allt detta alla mina fantastiskt fina möbler, stilleben & inredningsdetaljer. Jag frågar mig själv, skulle jag vara lyckligare om allt var som i drömmen? Förmodligen inte. 

Det här är jag. Jag är ledsen, glad, lycklig, olycklig, rädd, modig, svag, stark. Jag är en människa full av känslor, känslor som ibland rinner över. Känslor jag ibland inte kan kontrollera, eller som jag faktiskt ibland väljer att inte vilja kontrollera. Att bygga upp en fasad, en lyckofasad, som ändå kommer att rasa med stormen som kommer, är inget alternativ.

En helt vanlig/ovanlig måndag

Måndagar är i allmänhet ganska grå & tråkiga. Helgen är över, vilket också innebär att ledigheten för de allra flesta är över. Vilket många anser jobbigt & vissa önskar till och med att helgen skulle vara fem dagar och vardagarna bara två, lite som 5:2 dieten, fast tvärt om. 

Min måndag har varit en riktigt bra måndag. Jag vaknade i skaplig tid, gick upp och dukade fram frukost, då finbesök från Loke & Johanna väntade. Vi åt frukost i lugn & ro. Det var mysigt & det spred sig ett lugn här hemma. Loke & jag promenerade sen till Ö&B för lite små inköp medan mamma tog sig en tripp till solarieöarna. Jag är förvånad över hur bra det gick för mig & lille prinsen (så länge vagnen rullade, så det passar inge vidare värst med storhandling).

När mamman i fråga stekt färdigt tog vi oss en skön promenad för lite inköp av lunch. Det var skönt med vindarna (som då inte var så starka) som blåste i ansiktet. Men det är konstigt hur snabbt väder kan ändras, för när lunchen var köpt, hade det börjat regna & vi fick skynda hem.

Resterande tid av dagen har spenderats med tända ljus & slapp framför en film, perfekt efter en härlig höst promenad. Vädret gör att man lätt bli trött & seg i kroppen, men jag mår bra av att komma ut en stund.

Även om promenaden inte var jätte lång, så känns det skönt i kroppen efteråt.

Kvällen ska spenderas i soffan med tända ljus & lite tv serier.

Även om jag inte mår som jag borde, även om jag inte är den jag alltid brukar vara, så vet jag att någonstans kan det bara bli bättre nu. Även om jag kämpar mig sakta upp för varje trappsteg, så vet jag att jag kommer att nå det sista trappsteget en dag (även om det nu ser väldigt mycket ut som en uppförsbacke).

Jag ska aldrig sluta kämpa!

Ledsamhet/ilska

Ledsamheten över att faktiskt se hur vissa människor tror att de kan behandla folk hur dem vill & sen tro att allt ska vara som vanligt har övergått till ilska. Jag är rent utav förbannad (&jag är inte typen som blir arg i första taget).
Jag har gjort allt, till & med saker som jag själv inte har velat, men vad är det man får tillbaka, jo ett hånskratt, som att allt bara vore ett stort jävla skämt. I mina ögon är det inte ett skämt.
Det har varit en otroligt tuff period, där jag mått riktigt dåligt, men sakta men säkert börjar ta mig upp på fötter igen.

Så snälla, väx upp, ta ansvar & sluta fly från det som är tufft.

Mia Skäringer

Vilken underbar människa hon är. Har börjat läsa hennes första bok; Dyngkåt & hur helig som helst, hon vågar verkligen stå upp för den hon är & sättet hon skriver på är helt fantastiskt.
Jag gillar verkligen henne.

Jag är fast & jag önskar att det fanns fler böcker hon skrivit.

Mysig höst lördag i oktober ♥

Älskade mamma är på besök i Norrköping. Känns skönt att ha henne här, samtidigt som jag vet hur jobbigt det kommer att bli imorgon när hon ska åka hem igen.
Igår hade vi idol mys tillsammans med Johanna, Dick & Loke. Är verkligen otroligt tacksam över vilka fina vänner jag har som alltid alltid finns vid min sida ♥
Idag blir det att åka till Ö&B, en sväng till Ingelsta för att inhandla rullgardin, som ska mörklägga mitt sovrum, kanske det är en hjälp på traven att kunna sova bättre, man kan ju alltid hoppas.

Mamma hade även med sig en byrå som är min brors, men som han inte längre får plats med, då han ska flytta. Blev så himla fint med den i sovrummet, tack bästa brorsan ♥ 
Bild på det kommer senare.

♥♥♥

Varje dag är en kamp..!

Varje dag är en kamp. En kamp mot min egen kropp, en kamp mot mina känslor. Det är ingen lätt resa att gå igenom & jag önskar ingen att vara med om samma sak.
Jag trodde inte att jag skulle behöva kämpa så hårt, jag trodde att det skulle gå snabbare än vad det gjort. Jag trodde att jag var redo, men det visade sig att jag inte alls var det & det var ett misslyckande i allt kämpande.
Vad är det då jag kämpar för? Mig själv eller någon annan?
Den här gången är det till 110% mig själv jag kämpar för, enbart mig själv. Jag ska komma tillbaka & vara starkare än någonsin. Hur jag ska ta mig dit? Ja det vet jag ännu inte riktigt. Men alla fina människor jag har runt omkring mig är verkligen en stor hjälp på vägen.
Vissa har visat sin rätta sida i det här läget, verkligen, & valt att ta avstånd, personer som man mest av allt hade önskat fanns vid ens sida.
Till en början var jag ledsen över detta, otroligt ledsen. Jag levde på hoppet & hoppet är det sista som överger människan. Men jag har slutat tro & jag har slutat vänta & istället för att vara ledsen är jag nu mer förbannad. Förbannad över hur lätt vissa människor har att fly så fort det blir minsta jobbigt.
Men det är ingen idé att ödsla tid & energi på det, för jag behöver all energi till mitt eget välmående nu.

Jag kommer aldrig sluta kämpa, för jag vet vad jag är värd & det är så mycket mer än det här.

Älskade/hatade höst

Hösten är här. Hösten 2013 är en höst jag aldrig kommer att glömma.
Det är en höst bestående av skratt, gråt, lycka, smärta. En höst fylld av oväntade steg i livet.
För varje dag som går, tar man ett steg i någon riktning, en riktning man inte själv bestämmer & kontrollerar.
Kontrollen man alltid haft över sin egen kropp är som bortblåst. Man klättrar några steg på stegen & tror att man är tillbaka till den man alltid varit, men så plötsligt kommer det en dag man inte längre trodde fanns, det är som att någon sparkar undan fötterna på en & man faller fem steg tillbaka igen. Om man kunde svara på varför skulle man inte vara där man är idag.

Dem som finns runt omkring då? Det är svårt att berätta vad det är som gör att det är såhär. Det är svårt att förstå om man själv aldrig varit där. Det är en otrolig berg & dalbana.
Vissa dagar vill man vara alla nära, andra dagar vill man inte se en enda människa. Vad som bestämmer det? Ja om man kunde svara på det.

Man önskar att man hade alla svar. Varför? Hur länge? osv. Men svaren finns inte & när inte ens personen i fråga kan svara, hur ska då någon annan kunna det?

Man tar en dag i taget & ingen dag är den andra lik.