Jag vet självklart att det är ett val jag gjort att flytta ifrån dem. Jag trivs i Norrköping, men att stå helt på egna ben är ibland inte så lätt. Ibland händer det saker i livet när man behöver dem man har närmast. Som när jag var tvungen åka in till akuten för allergin. Det självklara valet hade varit att ringa mamma eller pappa, men det går inte nu. Jag är vuxen nu & ska stå på mina egna ben, fatta mina egna beslut & lära mig av misstagen som ibland blir när jag fattat fel beslut.
Jag är nu åter själv i lägenheten, efter 1v med sällskap. Det har varit roligt att ha sällskap, samtidigt som det ibland varit intensivt & tufft. Människan fungerar nog så att den behöver ensamtid ibland. Ensamtid finns det gott om nu & ikväll blir det en långpromenad i kylan, ett hett bad & innan sängen ropar på mig Sverige - Serbien på tv.
På tal om hanboll, var nere såg tjejerna spela förra helgen, det kliade skapligt i mina fingrar. Saknar gemenskapen man har i ett lag, saknar träningsvärken, saknar alla blåmärken - hur konstigt det än låter så har handbollen alltid varit mitt liv & kommer så alltid att vara på ett eller annat sätt.
När människor runt omkring mig mår dåligt vill jag finnas där, försöka hjälpa till så gott jag kan, men personen i fråga måste hjälpa till lite själv också. Det går inte att enbart se allt det negativa, för livet är inte svart eller vitt. Alla människor går igenom tuffa perioder i sitt liv, men man tar sig ur dem på ett eller annat sätt, det måste man, för sig själv & för dem man har runt omkring sig. Det går inte att tycka synd om sig själv resten av livet; bryt ihop & kom igen, livet går vidare.
Den inre drivkraften att må bra & vara glad vet jag att dem flesta människorna har, så fundera på vad det är som får en att vara glad? Vad är det som jag gör när jag mår bra? & Vad ska jag undvika för att må dåligt? Enkelt egentligen; om man vill må bra!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar