För varje dag som går så tänker jag mer & mer på om jag
egentligen valt rätt yrke? Är detta det jag vill hålla på med tills jag ska gå
i pension? Och kommer jag ens att orka med mitt yrke i ca 40 år till?
Jag tog min examen 2011 och har nu arbetat som förskollärare
i 4 år, inom vilket annat yrke har man ens dessa funderingar?
Jag tror att det är många med mig som tänker samma sak, men
som inte vågar säga vad man tycker, för man har ju faktiskt ett jobb att gå
till.
Den arbetsbelastning som ligger på oss förskollärare idag är
utanför alla rimliga gränser. Hade jag vetat detta när jag valde mitt yrke så
hade jag nog tänkt om.
Jag brinner för arbetet med barnen, jag brinner för att se deras utveckling och
för att vara en del i deras vardag där dem hämtar sin kunskap. Det ingick inte i min utbildning att jag
skulle diska i köket, plocka varor & skriva alla administrativa dokument
som inte har samröre med barnen.
Vi förskollärare är även experter på att lösa allt. Vi slår
knut på oss själva för att få vissa dagar att gå ihop. Det är sjuk personal,
det finns inga vikarier, vi jobbar över & ibland så känns det som att man
skulle behöva klona sig själv. Det man kan fundera över är till vilken nytta
man gör allt detta? Vem kommer att tacka oss i framtiden?
Man känner ett ansvar för sin uppgift, men man får inte betalt för mödan.
När löneökningen kommer i april, känns det som att lappen i kuvertet är ett
skämt. Vilken annan yrkeskategori skulle acceptera allt detta jobb utan extra
betalt?
