Jag är väl medveten om att det är ett tag kvar, men jag har börjat nedräkningen. Jag försöker intala mig själv att veckorna som är kvar kommer att gå fruktansvärt fort. Jag älskar sommaren. Värmen & alla underbara grillkvällar tillsammans med vänner.
Det jag mest ser fram emot den här sommaren är nog ändå (förutom ledighet) Greklandsresan. Åker med pappa & brorsan till Grekland för att fira att pappa fyller 60 år (vart tog tiden vägen?). För 10 år sedan satt man förväntansfull & skulle åka till Thailand för att fira pappas 50 års dag, vi sparade hur länge som helst & man tyckte att åren gick sjukt sakta, men så plötsligt var dagen där. 16 år gammal var jag då, helt ovetandes om vad som väntade mig 10 år senare. Hade någon frågat mig då, vad jag skulle göra nu, hade jag nog aldrig svarat att jag skulle bo i Norrköping.
Nu till något helt annat. Att lämna något bakom sig, som bara kostat energi & tårar är inte alltid så lätt, när man sedan gått vidare & man kommer till insikt med att man är värd något så mycket mer, känns det så himla bra. Man växer som människa & alla händelser i livet lär man sig något av. Man inser att det inte är värt alla tårar, all väntan & framför allt inte all förnedring man en gång accepterat. Människan är expert på att hitta ursäkter till andra människors betenden, dem människor man tycker om, håller man bakom ryggen till varje pris, men det är inte värt det, för man får ingenting tillbaka. Jag har lärt mig att jag är värd så mycket mer & jag kommer att stå fast vid det nu. Ingen ska någonsin trampa på mig igen. Jag är stark & jag kan.